Päiviö Pyöttiälä – självlärd surrealist

Ars Nova
2.12.2016−26.2.2017
Päiviö Pyöttiälä, Ikkunat sivilisaatioon, 1970. Öljy kankaalle, 140,5 x 101 cm. Turun taidemuseo. Kuva Turun taidemuseon kuva-arkisto
Päiviö Pyöttiälä, Ikkunat sivilisaatioon, 1970. Öljy kankaalle, 140,5 x 101 cm. Turun taidemuseo. Kuva Turun taidemuseon kuva-arkisto

Den självlärda konstnärens första retroperspektiva museiutställning

Päiviö Pyöttiälä (1924−2006) var en självlärd konstnär. Han föddes i en järnvägares familj i Fredrikshamn och växte upp i Kotka. I slutet av 1970-talet flyttade Pyöttiälä till Pemar i Åbotrakten.

Sin första soloutställning hade Pyöttiälä i början av 1960-talet i Kotka. Han uppnådde nationell kännedom i slutet av samma årtionde genom att delta i årsutställningen för Konstnärsgillet i Finland.

Pyöttiälä fick Kymmene läns konstpris 1997 och erkändes statens konstnärspension år 1982. Konstnären fortsatte att måla dagligen, fram till sin död.

Utställningen, som produceras av Aboa Vetus & Ars Nova, är Päiviö Pyöttiäläs första retroperspektiva museiutställning. Utställningen presenterar verk ur såväl museisamlingar som offentliga institutioners och privatpersoners samlingar. Ur konstnärens rika produktion har över 50 verk valts. Verken dateras från slutet av 1940-talet fram till år 2004. Utställningen fortsätter till ill konstmuseet i Villmanstrand där den är öppet 18.3– 21.5.2017

Den flitiga målarens konstnärliga förebilder

Som begynnande konstnär fick Pyöttiälä stöd av Sam Vanni, Unto Koistinen och Unto Pusa i samband med kurser som arrangerades av Kotka konstsällskap under 1950-talet.

Vid sidan om ett flitigt målande och tränande utvecklades Päiviö Pyöttiälä med en medvetenhet om konstens historia och kontfältets strömningar. Han ansåg att museerna var hans bästa lärare och besökte ofta Europas museer och bekantade sig med verk av konstnärer han beundrade. Pyöttiäläs förebilder var speciellt den italienske Giorgio Chirico, den surrealistiska konstens ledargestalt René Magritte samt den belgiske Paul Delvaux.

En särpräglad surrealism

Pyöttiälä fann tidigt ett individuellt uttryckssätt som han var trogen under resten av sitt liv. Kännetecknande för hans målningar är ett starkt perspektiv, ett klart ljus, skuggor med skarpa linjer och ett gåtfullt sätt att beskära bilden så att en del av elementen förblev utanför bildytan. I sina målningar använde Pyöttiälä rikligt en specifik varm grå ton som senare blev till ett eget begrepp: pyöttiälägrå.

I sin mest typiska form är Pyöttiäläs målningar surrealistiska och öde hamn- och järnvägslandskap med en melankolisk ton samt humoristiskt närsynta avbildningar av det omgivande samhället och världens gång. Pyöttiälä målade en försvinnande tid, men också en tidlöshet. Hans återkommande motiv innehåller symbolik. Rälsen leder betraktaren mot det okända och ångloket, som tagits ur bruk, är ett romantiskt minne av det förflutna. I målningarnas stämning blandas ett mystiskt stillastående med nedstämdhet.

Som symbol för tidens gång och tillkomsten av något nytt använde Pyöttiälä ofta groende potatisar. Potatislådorna, som står och väntar i strejkhamnen, talar om såväl hopplöshet som hopp. På annat håll symboliserar blommorna som växer genom brädstaketen om livets kontinuitet. Kokotterna och de muskulösa idrottarna var för Pyöttiälä ett uttryck för ytlighet och världens hårdhet. Verken förmedlar den medkänsla som konstnären kände mot naturen och människan.

Utställningen Päiviö Pyöttiälä – selvlärd surrealist i Aboa Vetus & Ars Nova. Foto: Aboa Vetus & Ars Nova / Jari Nieminen.
Utställningen Päiviö Pyöttiälä – selvlärd surrealist i Aboa Vetus & Ars Nova. Foto: Aboa Vetus & Ars Nova / Jari Nieminen.
Päiviö Pyöttiälä: Iisakki Virtanens stuga, 1975-76,  olja på duk, 135 x 201,5 cm. Konstmuseet i Villmanstrand , foto Tuomas Nokelainen
Päiviö Pyöttiälä, Lok, 2000–2004, olja och tempera på duk, 100 x 135 cm, Nationalgalleri, Konstmuseet Ateneum. Foto: Nationalgalleri, Hannu Pakarinen.
Pyöttiälä, Päiviö,  Självporträtt från åren som tax, 1978,  olja på duk, 131 x 100 cm. Konstmuseet i Villmanstrand , foto Tuomas Nokelainen