Arkeologiska utgrävningar i Aboa Vetus

Kaivauksilla

Ruinområdet och arkeologiska fynden i Aboa Vetus grävdes fram i omfattande arkeologiska utgrävningar. Aboa Vetus & Ars Nova och Matti Koivurinta-stiftelsen har arbetat aktivt med Klosterkvarterets forskning sedan dess. Museibesökare har i Aboa Vetus möjlighet att röra sig i medeltiden. Genom utgrävningarna får man en mer exakt datering för ruinerna och med hjälp av sakfynd får man mer information om livet på området för många hundra år sedan. De föremål som tillhör museets grundutställning har alla hittats från området.

Arkeologiska utgrävningar under sommaren 2013

Denna sommar fortsätter de år 2012 påbörjade arkeologiska utgrävningarna av det stora stenhuset på Aboa Vetus -området. Utgrävningsobjektet är källaren som tillhör den största medeltida stenbyggnaden på museiområdet. Källaren lämnades orörd i väntan på nya utgrävningar vid föregående arkeologiska grävningarna år 1994.

Huset byggdes alldeles i början av 1400-talet och revs under 1600-talets andra hälft. I samband med rivningen fylldes husets källare med jord och en stenbelagd skvär vid namnet Lilltorget byggdes på platsen. Torget såg till att ruinerna fick stå kvar orörda fram till grävningarna på 1990-talet.

Forskningar från år 2012 medhämtade ny information om användning och rivning angående det stora stenhuset och dess fyllnadsjord.  Källaren är ifylld i flera skeden: den fungerade redan i slutet av 1500-talet eller 1600-talet som avsjälpningsplats, då källaren fortfarande var i bruk. Byggnaden revs i mitten av 1600-talet och fylldes igen med lämningar från rivningen. Vid utgrävningarna avslöjades också tydliga spår från branden som blev byggnadens öde. Antagligen är det fråga om den stora branden år 1656.

Källarens fyllnadsjord avslöjade spår från medeltiden, dvs. från 1300-talet, ända fram till tiden då huset revs på 1600-talet. De mest överraskande fynden var förkolnade delar av ylletyg som hittades från brandskikt orsakade av branden – förkolning hade bidragit i att tygdelarna förvarats fram till nutid. Annars var fynden huvudsakligen borttappade och sönderslagna föremål: bitar av ler- och glaskärl, fönsterglas, mynt och knappnålar. Bland fynden var också två medeltida smycken, ett korshängsmycke och ett spänne i form av fyrklöver.

Under sommaren 2013 grävdes ett meter tjockt jordskikt av komposthög som finns i botten av källaren. De preliminära observationerna från 2012 berättar att det finns bitar av samma hushållskärl i skiktet samt gott om organiskt avfall såsom fiskben och ben av andra djur. I sin helhet kunde skiktet erbjuda ett genomsnitt av det som har tillhört kosten och av de vardagliga föremål som har använts. Det kan möjligen ha hamnat också värdefullare föremål bland avfallet. Det stora stenhusets sista kända invånare levde på slutet av 1500-talet och av tidigare invånare finns det ingen information om i urkunder.

Arkeologiska utgrävningar under sommaren 2012

Aboa Vetus & Ars Nova-museet utförde arkeologiska utgrävningar på området också under sommaren 2012. Grävningarna utfördes i källaren av ett stort medeltida stenhus i Aboa Vetus.
Huset är byggd under början av 1400-talet. Lagren av fyllnadsjord berättar att källaren antagligen redan under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet användes som avstjälpningsplats. Källarens funktion som soptipp slutade antagligen med stadsbranden 1656, varefter huset revs ner och källarna fylldes med rivningsavfall och kompostjord.

Från fyllnadsjorden i källaren av det stora stenhuset gjordes flera fynd som daterades till 1600-talet och till tidigare århundraden. De berättar om livet i Åbo under medeltiden och om övergångsfasen till nya tiden. Fynden är främst dåtida hushållsavfall; fisk- och djurben som berättar om medeltida matvanor och söndriga samt bortkastade föremål. I fyllnadsjorden finns också föremål som människor tydligt tappat bort, så som mynt och knappnålar. Ett av de mer sällsynta fynden är en medeltida klöverformad brosch av tenn som daterar till 1300- eller 1400-talet. Ett annat fynd är bitar av tyg, något man inte tidigare har hittat på området. Tygbitarna är av enkel och grov material och hittades tillsammans med en bit stickad band. Bland de intressanta fynden finns också en skärva brun tysk stenkeramik från sekelskiftet mellan 1500- och 1600-talen. Biten är från en ölkanna med dekorationer som föreställer bondbröllop. Från fyllnadsjorden hittades också små bitar av kritpipor av lera som berättar om tidiga tobaks- och rökningsvanor i Finland på 1600-talet.