Because of Me, I Draw the Line

Monica Höll

Jenny Granlund

Maria Bajt

Susanne Vollmer

Nanna de Wilde

Anne Thulin

Carin Ellberg

Sonja Larsson

Åtta svenska konstnärer i en gemensam utställning: Maria Bajt, Carin Ellberg, Jenny Granlund, Monica Höll, Sonja Larsson, Anne Thulin, Nanna de Wilde och Susanne Vollmer.

I Because of Me, I Draw the Line -utställningen förenas konstnärerna genom bruket av streck. Strecket är ritat och målat, klippt och skärt, format av strumpbyxor eller spritsat med tjock färg. Livet blir synligt i verken genom figurativa, organiska, geometriska och icke-föreställande streck.

Det finns något mycket lockande i att teckna och i enkelheten att ta tag i pennan. Man behöver bara ta en bit papper och låta fantasin flöda. Det kräver inga stora förberedelser och ger möjligheten till att uttrycka sig direkt med föga medel, vilket ändå inte begränsar det tillkommande verkets storlek: allting är möjligt, från en lapp till en installation.

Till utställningen har konstnären och utställningens kurator Mari Rantanen tagit med åtta konstnärer från Sverige, där tecknandet har starka traditioner. Maria Bajt, Jenny Granlund, Susanne Vollmer och Nanna de Wilde är Mari Rantanens före detta elever från Stockholms Kungliga Konsthögskola. Carin Ellberg, Monica Höll, Sonja Larsson och Anne Thulin är konstnärer födda på 1950-talet och 1960-talet och är etablerade namn inom svensk nutidskonst. I utställningen möts penndragen av konstnärer från två olika generationer naturligt och rytmiskt, ibland går deras streck åt samma håll, ibland löper de längre borta från varandra.

Då Mari Rantanen gjorde sina konstnärsval betraktade hon även sitt eget förhållande till tecknandet, som blev en närstående teknik för henne då hon arbetade i New York på 1980-talet. Tecknandet och bredare sett hela konceptet "Works on Paper", konst gjort på papper, är fortfarande centrala inom nutidskonsten. Tecknandet är även en viktig del av arbetsprocessen för många konstnärer Mari Rantanen har inspirerats av.

Carin Ellberg (född 1959) är en stark feministisk konstnär.
Estetiken i hennes verk är utmanande och fascinerande, berättandet
lockande. I hennes verk möter leken konsten, och vardagliga, från
hemmet bekanta föremål och material genomgår en förändring då de blir
en del av konstverket. Damstrumpbyxor, obekväma och opraktiska men ofta
oumbärliga, förändras genom Carin Ellbergs händer till avtryck i
teckningen, till fascinerande ornament.

Sonja Larssons
(född 1955) målningars kraft ligger i det abstrakta bildspråkets renhet
och poesi, i spänningen mellan logik och känsla. Hon har utvecklat en
uttryckslös och raffinerad målningsteknik. I hennes målningar korsar
tjockt målade målmedvetna streck rytmiskt varandra, men de ser ändå ut
som de skulle vila lätt på målningens yta, som ett klent nät eller flor.

Anne Thulins
(född 1953) små, till sitt formspråk simpla och anspråkslösa teckningar
öppnar sinnet för tystnad och närvaro. Thulin, som arbetar i New York
gör även skulpturer, och hennes med klippning förverkligade teckningar
är även de liksom pappersskulpturer vars tredimensionalitet kan knappt
urskiljas. Strecken som är skurna i papper blir synliga då konstnären
gnider pigment i dem. De gråa nyanserna och delikata bilderna föds utan
pennkontakt.

Presentationen av Monica Hölls (född 1960)
teckningar föder en glad energisk helhet bestående av tecknade serier,
design, och pink färg. Monica Hölls streck lever sitt eget liv - ögat
och sinnet följer det på samma sätt som berättelsen som hittas i
bilderna. En närmare granskning visar att teckningarnas streck lever i
olika rumaktiga utrymmen. Detta lär ha en koppling till Hölls
installationer, i vilka hon fyllt galleriutrymmen på olika sätt: till
exempel med från vägg till vägg uttänjda, korsande gummiband.

Jenny Granlunds
(född 1972) monumentala mönstrade fält och formers överflöd öppnar sig
för tittaren som ståtliga panoraman. De stora blyertsteckningarna är
resultaten av ett långt arbete, och de har skapats skikt för skikt,
genom att allt emellanåt sudda bort med suddgummi. Arbetandets olika
skeden avslöjas då man betraktar verken på nära håll. I Jenny Granlunds
verk förenas ett intuitivt arbetssätt och behärskad dekorering.

Maria Bajt
(född 1976) förenar behärskat allt i allting i sina tecknings- och
målningsinstallationer. Det är roligt att besöka dem - man vet aldrig
vad man kommer att finna i hennes djungel. Hennes rumsstora
installationer, som är helheter planerade för utrymmet, har ett rikligt
visuellt narrativ. Idéer och influenser till verken som kopplar samman
grafik, tecknande, måleri och kollage får Maria Bajt bland annat från
hantverk och folkkonst hon sett under sina resor.

Susanne Vollmers
(född 1976) vackra och gåtfulla väggteckningar fascinerar med sin
elegans. De är strikt svartvita, man hittar inga gråa nyanser mellan
det svarta och det vita. Strecken som hon målat rakt på väggen är
organiska och lever sitt eget liv, men på samma gång är de behärskade
och övervägda. Susanne Vollmers väggmålning är ett engångsverk som blir
övermålat då utställningen är över.

I Nanna de Wildes
(född 1975) blyertsteckningar finns en surrealistisk och erotisk värld.
I de stora teckningarna genomgår föremålen, som vid första anblicken
verkar vardagliga och vanliga, en fascinerande men misstroväckande
knäpphet: stolen är faktiskt klädd i damtrosor, ur spegelbordet växer
sensuella ben. Nanna de Wilde fyndar föremål på lopptorg och kombinerar
dem intuitivt. En del av de underliga föremålsmontagen blir teman för
hennes teckningar.